Ordförklaringar

I Tågsommar förekommer en del facktermer och förkortningar som an­vänds inom järnvägsbranschen och av järnvägsintresserade. Här har vi samlat sådana termer som förekommer i texterna.

BJ: Bergslagernas Järnvägar, enskild järnväg Falun–Göteborg (med sido­banor) invigd 1879 och förstatligad 1947.

Bredspår: I princip alla järnvägar med större spårvidd än 1435 mm, jfr Spårvidd nedan.

Cykeldressin: En cykel på (vanligen) tre flänshjul, uppfanns av tysken Karl Drais på 1840­talet och användes av bl.a. banvakterna vid deras dagliga inspektionsturer längs med linjen, liksom vid underhåll och reparation av banan

Decauville(bana): Ett system med enkelt anlagda järnvägar, ofta med färdiga spårspann med plåtslipers, av spårvidd 600 mm som ”uppfanns” av fransmannen Paul Decauville och introducerades på 1880­talet. Sys­temet har haft stor användning, och har i vissa fall fortfarande, på torv­mossar, tegelbruk m fl industrier men även på ett antal riktiga järnvägar.

EJ: Enskilda järnvägar, i motsats till statsägda SJ.

EMD: General Motors Electro­Motive Division, tillverkare av diesel­motorer och dito lok. EMD­-motorer har ett karakteristiskt muller som är mycket uppskattat av diggare.

Flakvagn, flatvagn: Andra ord för öppen godsvagn.G-vagn: Vanlig sluten godsvagn (med littera G, jfr nedan), ”godsfinka”.

GDJ: Gävle–Dala Järnväg, enskild järnväg Gävle–Falun–Rättvik–Mora (med sidobanor) invigd 1859 och förstatligad 1947.

GM: se EMD.

H0-skala: 1:87, modelljärnvägarnas vanligaste skala.

Littera: Latin för bokstav; är det begrepp som används för typbeteck­ningarna för rullande järnvägsmateriel, d.v.s. lok, motorvagnar och vag­nar. Även siffror kan ingå i littera.

Lokomotor: Ursprungligen ett lok med mindre motorstyrka än 300 hästkrafter, vanligen diesel­ eller bensindrivet. Numera mest använt för mindre diesellok.

Motorlok: Samlande benämning på diesel­ och bensindrivna lok och lokomotorer (se ovan).

Motorvagn: En vagn med egen framdrivning; ett motorvagnståg har alltså inget lok i vanlig mening (”rälsbuss”).

Normalspår: I princip alla järnvägar med spårvidd 1435 mm, jfr spårvidd nedan.

Plattformsvagn: Personvagn med öppna plattformar i vagnsändarna genom vilka man går in i vagnen, mycket vanligt på äldre personvagnar (med träkorg).Rundstall: Lokstall i ”cirkelform” – kan vara allt från enstaka spår (port­ar) till helcirkelform kring en vändskiva.

Rälsbuss: Ursprungligen en lättare motorvagn utan normala stöt­ och draginrättningar, d.v.s. buffertar och (skruv)koppel. Senare allmänt an­vänt om (mindre) motorvagnar för trafik på banor i glesbygd.

Skenskarv: Räls läggs ofta i bestämda längder och (det lilla) utrymmet mellan två rälslängder kallas skenskarv. Skenskarvarna finns också för att klara av rälsens värmeutvidgning under varma dagar. Numera helsvetsas oftast rälsen på desta (större) järnvägar, vilket innebär att man undvi­ker skenskarvar.

Smalspår: I princip alla järnvägar med mindre spårvidd än 1435 mm, jfr spårvidd nedan.

Snälltåg: Snabbtåg, kommer av det tyska ordet för snabb, schnell. Tidi­gare skilde järnvägarna på persontåg, snälltåg och expresståg, före våren 1968 dessutom med olika tilläggsavgifter.

Spårvidd: Mäts mellan rälernas innersidor. Följande spårvidder var de vanligaste på svenska banor med allmän trafik:

  • 1435 mm: 4 fot 8,5 tum, även kallad normalspår, är den idag allra van­ligaste spårvidden.
  • 891 mm: 3 svenska fot, och Sveriges vanligaste smalspårvidd. Roslags­banan har fortfarande reguljär trafik på 891 mm­spår.
  • 1067 mm: 3,5 fot, fanns huvudsakligen i södra Sverige. 1067 mm kallas även Kapspår, men det är omtvistat om Kap kommer av att den används i Kapprovinsen i Sydafrika, eller om det är den norske järnvägsbyggaren C.A. Pihl som givit dess namn. Stora delar av det norska järnvägsnätet byggdes från början med 1067 mm spårvidd.
  • 1093 mm: Udda spårvidd på bl.a. järnvägen Köping–Uttersberg. An­ses tillkommen genom en sammanblandning av engelska och svenska tum och fot.
  • 600 mm: Mycket vanlig spårvidd på industribanor vid tegelbruk, torvmossar m.m, men har också förekommit på sju riktiga banor i Sverige. Jfr även decauville ovan.

Stambana: Det ursprungligen av staten byggda järnvägsnätet: södra, östra, västra, nordvästra och norra stambanan. Det byggdes också ett an­tal kompletterande sidobanor och senare ett antal kompletterande banor, särskilt i den norrländska glesbygden.

Stins: Förkortning för stationsinspektor, tidigare chefen över en järnvägs­station.

ToR: Vanlig förkortning särskilt på biljetter för Tur och Retur, d.v.s. fram­ och återresa samma sträcka.

Vändskiva: Cirkulär skiva av olika diameter som förbinder portarna i ett lokstall (rundstall) med varandra och med omgivande järnvägsnät, och där lok kan vändas.

Ångturbinlok: Ånglok som använder en turbin för att generera kraften via en växellåda till hjulen i stället för ett vanligt ångloks cylindrar. Ovan­lig typ av ånglok, mindre än 30 stycken byggdes totalt i världen!